Lisarific

Förklara känslan med ett ord. Åhj.

Ikväll var det tänkt att jag skulle arbeta, vilket jag i och för sig gjorde, men ingenting var sig riktigt likt. Jag hade haft en konstig känsla hela dagen, nästan varit lite nervös. Kanske var det för att det kvällen till ära skulle vara sverige-premiär av nya Indiana Jones-filmen vilket skulle betyda lite rush på bion. Hur som helst började jag vid 1700 och allt var som vanligt. Folk rullade in och det var kul att se lite rörelse på den annars ganska tomma biografen. Filmen drar igång och efter bara en kort stund rusar Jocke ut, som för övrigt var ledig denna kväll och skulle se filmen. Någonting är fel och det visar sig pågå arbete för att laga filmen medans den körs. Stress. Något var fel med filmen och arbetet med att försöka åtgärda detta var tyvärr inte nog, klockan 1900 blev det stopp och Jocke klev in och meddelade läget för alla närvarande varelser. Det blev paus, en paus som blev längre och längre. Tillslut stog jag där med en drös återlämnade biljetter och pengarna for snabbare ur kassan än de kommit in. Tråkigt och synd, speciellt när det var premiär, men vad ska man göra? Folket fick gå hem och prova en annan dag, en felfri dag.

Föreställningen 2045 beräknades bli en halvtimme försenad på grund av allt trubbel, jag upplyste kunderna men de var oerhört hyggliga och hade överseende. När starten efter detta fortsatte att senareläggas var det dags för mig att kliva in till 55 pers och informera om alternativen. Dem som hade lust att vänta fick göra det, även om det kunde ta minst en halvtimme till, de andra fick återlösa sina biljetter och komma tillbaka en annan dag. Jag höll ett kort men informativt tal inför en stor okänd grupp och jag var bäst, hahaha!

Oväntat många satt kvar och väntade medans några något besvikna traskade hemåt. Hoppet om att filmen skulle komma igång hölls uppe och Pernilla och Joachim jobbade på för fullt, fast det gjorde jag med. Jag fick ju ta över all städning, påfyllning, all organisation och den ekonomiska biten stod jag ju även för. Vi slet allihopa helt enkelt. Vilken teambilding!

Fler och fler droppade av och till slut var det bara ett fåtal människor kvar. Till sist sa vi till dem att det var lönlöst då Jocke räknat ut att det skulle ta cirka en timme till att trassla upp filmen och åtgärda felet/felen. Kvällen slutade konstigt. En tom kassa, ännu tommare än när jag kom. Min växelkassa var som uppäten och kassarapporten ville inte alls stämma, högen med återköpta biljetter låg där som en röd driva. Strax innan 2330 kunde jag släcka och lämna lokalen. Efter lite peppande ord till de kvarvarande arbetarna och en överlämnad plåster-på-såren-present kunde jag ta mig hemåt. Vilken kväll. Ingenting blev som det var tänkt. Men en sak är säker, vi jobbade stenhårt och ingen kunde gjort någonting bättre. Två timmar och 15 minuter övertid är väl ingenting, det är självklart att man hjälper varandra när det går fel.

Tack för ett superarbete ni bioanställda och tack för ett en oväntad men uppskattad förståelse från biobesökarna. Kom tillbaka, här krånglar det bara en gång :)

God natt, puss på't.

Tiden går och jag känner att jag är otroligt dålig på att blogga just nu. Inte för att det är brist på saker att berätta, tvärt om. När man vill berätta om allt hela tiden fast man inte har tid resulterar det istället i att man oftast låter bli.

Gårdagen kan man kalla spontan, och det är bara förnamnet. En heldag i skolan och sedan en massa plugg. Var beredd på att gå och lägga mig tidigt. Så blev det inte. 2130 kom Johannes på att vårt livs sista studentfest borde vara värd ett besök. Johannes hämtade mig en bit efter 2200 och partybilen gick mot Emelie. Haha. Mobergs är ju som Mobergs alltid är, det är allmänt känt. Trots detta hade jag en riktigt rolig kväll och Johannes var på G som Emelie ständigt vill uttrycka det. Träffade lite klasskamrater och annat trevligt folk. Tror att kvällen blev kul just för att den inte var planerad. Dock var det lite jobbigt att man skulle upp i vanlig tid denna morgon, men det var faktiskt inga problem. Efter en sådär 4 timmars sömn var jag redo för Onsdag. Dock gjorde sig nattens bravader väl påminnda under dagen då tröttheten sakta kom smygandes. Regnet föll och Therese, Johan och jag tog en cruise och såg ut ett tält att införskaffa. Eftermiddagen bjöd på direktsänd föreläsning om kulturella näringar på Nordrona med en snubbe som hette Power i efternamn och hade härligaste brytningen. Var nära på att somna en sådär 5 gånger, inte för att det var ointressant men för att det var dags för mig att ta igen lite vilotid. Haha.

Har fått samtal från en okänd man vid namn Johan som ville att jag skulle komma som publik till Kanal 5's nya program Musikmaskinen, varför inte tänkte jag och tackade glatt ja och tackade för påringningen.

Nu ska jag se på Lost, the never ending show and never disapointing show. Haha. Imorgon blir det arbete med UF-företag och Internationell Ekonomi absolut hela dagen. Plus en lunch med klassen hemma hos Cecilia. Blir nog trevligt kan jag tänka.

Tjohobido.